Om man tänker efter är det egentligen väldigt många saker som vi inte har full kontroll på. Ändå kan det kännas svårt att hantera osäkerhet.
Hantera osäkerhet
Många av oss känner en aning obehag när vi är i en situation som innebär att vi inte vet vad som ska hända. Kanske för att vi tidigare varit i en starkt negativ situation där vi känt oss sårbara och rädda. Eller kanske bara för att vi har gjort det till en vana att oroa oss.
Om man har för vana att oroa sig ligger det närmare till hands att man faller in i det än om man oroar sig lite mera sällan. Det beror på att hjärnan gärna ”hjälper till” när den känner igen en situation. En funktion som är väldigt praktisk när det kommer till saker som att borsta tänderna, klä på sig, cykla, diska osv. Vi har gjort det många gånger och till slut går det av sig själv.
På samma sätt kan hjärnan hjälpa till med att leverera automatiska reaktioner på situationer vi varit i tidigare. Den utgår ifrån hur vi brukar reagera och kör igång samma ”program”.
Så om en person som har ägnat mycket tid åt att oroa sig hamnar i en situation som känns osäker är det ganska troligt att hjärnan har flera automatiska ”orosprogram” den kan köra. Medan en person som har tagit för vana att fokusera på andra saker förmodligen har ett annat program som hoppar igång. Därmed inte sagt att det ena är mera sant än det andra i den specifika situationen. Automatiska program har ganska lite med verkligheten att göra. Men ett automatiskt orosprogam är inte så hjälpsamt när det gäller att hantera osäkerhet.
Besvärliga situationer
När jag bestämde mig för att starta yogastudio för ett antal år sedan satte jag mig i en situation som var ganska besvärlig ekonomiskt. Mina kostnader blev betydligt högre än jag hade räknat med och det dök upp flera oförutsedda utgifter som skrämde mig ganska ordentligt.
En natt precis i början av den här perioden låg jag vaken i en soffa i mitt vardagsrum och vred och vände på mig. Jag klandrade mig själv för att jag varit så dum så jag hade försatt mig i den här situationen. Jag kallsvettades och det var omöjligt att sova. Oron rev i bröstet. Jag vet inte exakt hur ångest känns, men det måste vara något åt det här hållet.
Men så någon gång vid tretiden på morgonen när jag kände mig redo att ge upp så dök det upp en ny röst i huvudet. ”Men… det kan ju precis lika gärna gå BRA” sa den. Jag blev så paff så jag satte mig upp. Jag kunde känna energin skifta i rummet och upptäckte att jag satt där i soffan och log. Det var ju sant! Det kunde faktiskt precis lika gärna gå bra. Sen la jag mig ner och somnade som en stock.
Visst var det tufft ekonomiskt ändå i början, men när paniken släppte kunde jag slappna av och börja spåna på alternativa lösningar. Det dök upp flera extrajobb som passade mig helt perfekt utan att jag egentligen hade letat efter dem. Jag fick också oväntad hjälp på olika sätt.
Kan man hindra dåliga saker från att hända?
Att oroa sig när man känner stress kan ge en känsla av att man ”gör” något. Enligt principen: man tänker på saker som skulle kunna hända och försöker sen akta sig för dem. Det verkar logiskt till en början. Det är ju onödigt att utsätta sig själv för onödig fara. Man går ju t ex inte utanför räcket om man står vid ett stup och man sätter på sig säkerhetsbältet när man åker bil o s v. Ett visst mått av självbevarelsedrift är ju definitivt användbart och bra för den egna överlevnaden.
Ofta är vi dock ganska ologiska i våra tankar om vad som är farligt och inte. Det kan t ex kännas allra minst farligt att sitta stilla och inte göra något alls (spela död), medan fysisk inaktivitet faktiskt är bland det mest farliga man kan utsätta sin kropp för. Hjärnan har dock lite svårt att få ihop det när det blir lite mera komplext, särskilt om den redan har dragit igång ett ”orosprogram”. Man undviker ju den omedelbara faran om man sitter stilla. Dock är det inte så många faror som är omedelbara.
Vad man kan påverka
Om man tycker att det är svårt att hantera osäkerhet i olika situationer så kan det hjälpa att sätta sig och skriva ner vad man kan göra åt saken. Men skriv inte ner vad du vill undvika, skriv ner vad som är det önskade läget.
Ibland kan det också vara bra att ta reda på fakta. Stämmer verkligen det som jag tror är sant?
Fundera sen på vad du kan påverka och vad du inte kan påverka. Gör det du kan och öva sen på att känna tillit. Ju fler gånger man undviker att falla in i automatisk oro desto mer sällan kommer det hända. Hjärnan är inte dum. 🙂 Den fattar efter ett tag att vi nu har ett nytt sätt att hantera osäkra situationer.
Och det kan ju precis lika gärna gå bra.
