Att känna sig svag eller sårbar i vissa situationer är mänskligt. Men det är inte särskilt behagligt. Det kan göra att vi hellre stänger av. Men om vi stänger av vår sårbarhet stänger vi samtidigt av vår möjlighet att känna andra känslor fullt ut.
Känna sig svag
Det är inte roligt att känna sig utsatt eller otillräcklig. Inte alls. Men ibland dyker de här känslorna upp även om de inte är relevanta. Kanske hamnar vi i en situation där vi påminns om en tidigare händelse där vi känt starkt obehag. Det kan göra att vi hellre stänger av och låtsas att vi inte känner något alls.
Men om vi vågar vara sårbara trots risken att känna obehag, bli kritiserade eller ifrågasatta så ger vi oss möjligheten att upptäcka att det kanske inte är så farligt som vi tror. Sårbarhet kan kännas läskigt, men alternativet är inget vidare. Brené Brown, som har forskat på just sårbarhet, menar att när vi stänger av vår sårbarhet stänger vi också av vår möjlighet att känna andra känslor fullt ut. Härliga känslor som glädje, kreativitet och entusiasm blir också tillplattade.
Kritisk åskådare?
Vi människor har en stark önskan att känna samhörighet. Att få vara med. Att känna sig utsatt och sårbar är lite motsatsen till det, vilket förmodligen är en förklaring till att vi försöker undvika det. Det finns två saker som effektivt hindrar oss från att våga göra saker där vi riskerar att känna oss sårbara:
- En vilja att bli omtyckt av alla
- Övertygelsen att vi inte är tillräckligt bra
Om man genomskådar de två sakerna för vad de är – omöjliga att uppnå om man vill göra något annat än titta på – så kan man börja närma sig saken från ett annat håll.
En bra sak att komma ihåg är: det är sällan den som oftast sitter bredvid och kritiserar som får saker gjorda.
Andra saker som kan hindra oss från att våga göra saker eller sticka ut är att vi gömmer oss bakom perfektionism. ”Om jag inte kan göra det perfekt så låter jag hellre bli”. Eller att vi intellektualiserar och är cyniska. Eller kanske har ett stort kontrollbehov. Att vara sårbar kräver mod. Men det finns en stor vinst att hämta ut om vi vågar välja den vägen.
När gamla känslor hälsar på
Känslor av obehag kopplade till situationer när vi känt oss utsatta i vårt förflutna kan leva kvar länge. Ibland är känslan stark fast minnet egentligen är ganska svagt. En sak man kan prova när det händer är att känna känslan utan att sugas in i den.
Tänk dig att obehagskänslan är som en virvel som kan dra ner dig om du låter dig sugas in. Men om den tidigare hade stormstyrka så kanske den numera bara är en lätt bris? Notera att den är där, känn den men låt den inte ta över. Man kan också tänka eller säga ”jag vet vad den här känslan och reaktionen beror på, men jag behöver den inte längre”. Lyssna på dina känslor, men låt dem inte ta över utan att reflektera över om de är relevanta. Man kan träna på att känna igen en känsla utan att gå in i den.
Släppa taget
Det är lätt hänt att leta efter godkännande och bekräftelse utifrån. Men den enda man egentligen behöver övertyga om att man är tillräckligt bra är ju sig själv. För det brukar inte spela någon roll vad andra säger om man inte gillar sig själv tillräckligt mycket för att kunna ta in det.
Brené Brown har i sin forskning kommit fram till att det finns några saker som karaktäriserar människor som vågar vara sårbara:
- De känner sig värda kärlek.
- De känner att de förtjänar att få vara med.
- De anser att sårbarhet är vackert och nödvändigt och en del av livet.
- De vågar göra saker även när det inte finns någon garanti för att det ska gå bra.
En bonus som brukar komma på köpet när man släpper taget om att försöka vara ”perfekt” är att man även blir mera tolerant mot andra och deras eventuella fel och brister. Och det är ju också en väldigt bra grej!
