Ta vilken aktivitet som helst som du känner att du ”borde” ha gjort men inte har kommit till skott med. Känns det positivt att tänka på den? Det brukar inte spela någon roll om det där du borde ha gjort är jobbigt eller inte. Eller om det är något i grunden bra eller dåligt. Vad som helst som är laddat med dåligt samvete känns jobbigt.
Skuldkänslor för något du borde ha gjort?
Lösningen är både enkel och svår.
- Gör det du borde göra så försvinner obehaget.
- Om du inte vill eller behöver göra den där saken du har dåligt samvete för: släpp alla tankar på den.
Obs! Att släppa taget om något betyder inte att man bara låter bli att tänka på det. Att släppa taget betyder att man slutar bry sig. På riktigt. Allt dåligt samvete är borta. All frustration. Allt obehag. Man känner sig glad. Fri. Lättad.
Om du bara har tryckt undan tankarna känner du inte så. Då finns obehaget kvar, även om det hörs och känns mindre när du lyckas trycka undan det.
Så vad gör man med skuldkänslorna som finns kvar även om man egentligen inte vill eller måste göra den där grejen som ger dåligt samvete?
Dina eller någon annans värderingar?
En del av de saker som skaver och ger oss dåligt samvete är saker som vi inte ens vill göra. Det är saker som vi gör för att någon annan tycker att de är viktiga. Vi går med andra ord emot våra egna värderingar för att tillfredsställa någon annans behov. Eller kanske för att leva upp till samhällets förväntningar. De här sakerna kommer alltid att kännas tunga.
Fundera lite över vem som tycker att just den här saken är viktig. Är det du? Varför är den viktig?
Är det någon annan som tycker den är viktig? Har det i så fall någon betydelse för dig vad den personen tycker?
Kan/vill du göra den där grejen trots motståndet du känner i så fall? Om svaret är ”ja” på den frågan behöver du ändra ditt förhållningssätt. Den här saken/aktiviteten kommer uppenbarligen inte att försvinna ur ditt liv. Hur kan du göra den mindre obehaglig att tänka på? Kan du t ex påminna dig om att du gör den för att ”…” (fyll i det som passar i ditt fall). Istället för att gå in i obehagskänslan? Eller prova att tänka att du faktiskt vill. Inte att du borde. När man ändrar formuleringen ändrar man ofta känslan också.
Vill inte men känner obehag ändå!
Du vet vad du tycker och har bestämt dig för att den här saken inte är viktig för dig, men kan ändå inte skaka bort känslan av obehag? Då är det hög tid att du prioriterar upp ditt eget välbefinnande! Varför låter du andra människors åsikter vara viktigare än dina egna?
Blir du störd av dina tankar?
Du har bestämt dig, vet vad du tycker och vad du vill men… hjärnan låter dig inte vara i fred!
Hjärnan är en fantastisk tillgång på många sätt, men den har en stor nackdel. Det den är absolut bäst på är att upprepa och rationalisera gammal information. Har du lärt den en uppgift kan den snart göra den mer eller mindre på autopilot, vilket är både smart och praktiskt. Baksidan är dock att den gärna fastnar i gamla invanda tankar. Den tror att den sparar energi när den hjälper till genom att leverera samma tankar som du tänkt många gånger förut. Lite som när man hela tiden får upp fel saker när man försöker skriva något nytt ord på telefonen. Den byter hjälpsamt till fel gamla ord både en och två gånger med sin ”automatiska korrigering”. Bara föra att du (eller ibland någon annan) brukar skriva det där andra ordet. Den känner inte igen det nya och tror därför att det är ”fel”.
Så när du vill tänka nya tankar om något du redan tänkt mycket på så kan hjärnan ställa till det ganska ordentligt. Här är några knep för att komma runt det.
Hjärnan vill ”hjälpa till”
Prova att tänka på din hjärna som ett barn som gärna vill hjälpa till men som inte riktigt har koll på vad som är bästa sättet att göra det på. Den är ivrig och arbetsvillig men ibland på HELT fel spår. Inte för att den är dum eller vill dig illa. Helt enkelt bara för att den inte vet bättre.
Så istället för att bli arg på din hjärna/dig själv när gamla invanda tankar hoppar igång: prova att tänka på tankarna som om de kommer från en liten 5-åring som försöker vara delaktig och hjälpa till. Ett exempel: du och en 5-åring ska göra maränger och innan du vet ordet av har den knäckt alla äggen i en bunke och börjat vispa. För en 5-åring kanske inte vet att man ska dela på äggen när man ska göra maräng. Den är bara supernöjd med att den vet att äggen ska vispas! Den gör inte fel för att vara dum, den vill bara hjälpa till. Gärna så fort som möjligt. Precis som hjärnan så gillar 5-åringar när det går snabbt.
Ge hjärnan instruktioner
Så vad behöver du göra nästa gång ni ska baka? Kanske ge 5-åringen lite mera instruktioner innan ni börjar? Precis! Man kan ge sin hjärna instruktioner!! T ex: idag vill jag tänka på saker jag mår bra av att tänka på. Kan du ge mig några sådana tankar tack? Nä, inte den tanken. Har du något annat?
Det fungerar faktiskt överraskande bra.
Sen är det förstås fantastiskt bra att träna sig på att lugna ner hjärnan. För den kan faktiskt lära sig det också. Blir den stimulerad hela tiden lär den sig att du vill att den går på högvarv. Drar du ner på tempot kan den lära sig att ta det lugnt. Den behöver bara lite tid att ställa om.
